Emma är på väg ut på ett 112-larm tillsammans med sin kollega. Efter att under två år ha pluggat polisprogrammet på distans och gjort sin sista termin som polisaspirant jobbar hon nu heltid som polis i Avesta.
"När jag var yngre ville jag bli polis, men i tonåren tappade jag den drömmen som nu kom tillbaka", säger Emma.
Emma har bott i Avesta i hela sitt vuxna liv och flyttade till stan från Norberg när hon skulle börja handelsprogrammet på Karlfeldtsgymnasiet.
– Jag trivs så otroligt bra i Avesta. Det är en lagom stor stad med nära till natur, skog, sjöar och älven. Här har jag min islandshäst, mina tre katter och min lägenhet. Allt jag behöver finns här och jag är inte säker på att jag hade pluggat vidare om jag varit tvungen att flytta, säger Emma.
– Jag hade känt ett tag att jag ville utvecklas i ett yrke som inte är rutinbundet. Därför hade jag redan börjat läsa in behörigheter på Vuxenutbildningen i Avesta när jag såg Polisens rekryteringsbuss och blev nyfiken. År 2020 kom hon in på den tvååriga polisutbildningen på Umeå Universitet.
– Jag uppskattade verkligen att jag kunde välja tidpunkt för när jag skulle studera. Tack vare att allt material fanns på nätet hade jag hela tiden tillgång till utbildningen på tider som passade mig.
– Min första tanke var: Hur ska jag kunna plugga när jag har bostad, jobb och djur här i Avesta? Men det går om man lägger ner den tid som behövs. Den drivkraften ska man hålla fast vid också vid motgångar. De går alltid över och har man klarat en motgång så blir man starkare som person, säger hon och berättar också att flera av hennes klasskamrater hade familj varav några var singelföräldrar:
– Allt handlar om hur man ser på utmaningen. Tror man att det inte kommer att gå vägen så blir det så. Men ser man det som: ”Visst är det här jobbigt men jag kommer att fixa det”, då fixar man det. Så är det med allt, avslutar Emma.